Min historia i korthet:
När jag var 13 år gammal fick jag anorexi. På den tiden fanns det inte någon hjälp att få vid så unga år, så sjukdomen hann tyvärr slå sina klor i mig och rota sig ordentligt. Jag kämpade emot anorexin i ca 10 års tid, och tog flera steg fram på vägen mot tillfrisknad.
Anorexin gick sedan över i ”bara” en ätstörning, men större delen av mitt liv styrdes, och styrs, fortfarande av denna sjukdom. Nu har ytterligare ett flertal år passerat sen dess. År av liv, hela mina tonår och stora delar av mitt liv som vuxen- allt det har bara försvunnit in i det svarta hål som ätstörningen är.
Förra året bestämde jag mig för att slutligen bli helt frisk från detta monster. Sen dess har jag kämpat med näbbar och klor.
Pararellt med detta har jag jobbat heltid i en ganska krävande roll där mycket fokus ligger på prestation och att alltid vara på topp.
Då själva resan mot fri(sk)het efter att ha varit sjuk i 24 år tar så oerhört mycket energi så har jag ofta bara satt mig och gråtit av ren utmattning när jag kommit hem om kvällarna. Detta kombinerat med att jag självklart inte får i mig tillräckligt än, har gjort mig helt urlakad. Tills slut blev det så illa att jag inte ens orkade ta mig ur sängen vissa mornar, jag hade helt enkelt inga reserver kvar
För cirka två veckor sedan kraschade så slutligen allt och jag satt i ett långt samtal med min chef där jag bröt ihop och storgrät. Nu har jag till slut insett att jag behöver sjukskriva mig för att orka bli helt frisk och kunna fungera igen.
Och framför allt: jag behöver få hjälp! Jag klarar inte att göra detta själv, hur gärna jag än vill. Så nu lägger jag allt annat åt sidan: jobb, kärlek, pengar- allt det får komma i andra hand. Jag behöver sätta mig själv och min tillfrisknad främst just nu. Jag vill inte leva resten av mitt liv på halvfart, jag vill bli FRI ❤️
Texten ovan lade jag nyligen upp i en sluten grupp jag är med i på Facebook. Jag bad i texten även om tips på behandling samt inspiration från andra som blivit friska. Jag hade hoppats på några enstaka kommentarer på sin höjd, men golvades totalt av den våg av kärlek som sköljde över mig. Hejarop och pepp, idéer och erbjudanden om stöttning bara vällde fram. Allt detta gjorde mig om möjligt ännu mer motiverad att bli helt frisk och beslutet känns verkligen fast grundat inom mig.
Ända sedan dess har jag steg för steg börjat utforma en "plan" kring min tillfrisknad. Jag har kollat upp alla slags behandlingsmetoder, sökt till några av dem, bokat läkarbesök, gått med i en stödgrupp som leds av personer som har besegrat ätstörningsmonstret, börjat yoga och så sakteliga börjat ändra lite i min kost/träning.
Jag är en extremt envis person och den envisheten har jag hittills lagt på ett självdestruktivt beteende, på att att skada mig själv. Men nu har jag bestämt mig för att lägga all den energin och kraften på att en gång för alla bli helt FRISK och FRI!
Följ med på min resa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar